Den Dödes Drömmar

Grå moln täcker skyn
Mitt väsen fylls av längtan

Himlen öppnar sig åter
Över min mörka glänta

Det svala regnet faller
På min förgångna kropp
Sipprar ned I mitt inre
Förlöser kyla späder blod

Kylan föder minnen
Om blod, död och ära
Regnet föder drömmar
Om en Ny tidlös era

Denna livlösa kropp
Ärgad av stål och tid
Stungen djupt av svek
Likt törnar I tusen

Sorg och oändligt hat
Dödens tysta kalla invit
Livets döende låga
Mellan död och liv

Är jag blott en skugga
Som vandrar bland vaga minnen?
Födda ur min ensamhet
Ur min döende låga
Döende likt den ljuva
Natten vid gryningen
Då solens strålar
Fördriver stjärnors sken

Stilla skuggor från falnad tid
Tänder glöd ur gammal aska
Gömda spillror av hopp
I den dödes drömmar