I en becksvart höstnatt, till synes ändlös
Omgiven av lika gränslös skog
För alltid besatt av hat mörkt som natten
För alltid sökandes vila

Att korsa gränsen till evigheten
Att finna evig frid
Ensamhet lindrar men bot finns ej
Bara den sista vilan helar

En van

Dunkla stigar förde mig hit
Långt bort från allting utom mig själv
Fjärran från fränder, hus och hem
Fjärran från hat och desperation

På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej född av rädsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet det sista som är vårt

[Bathory Cover]

Deaths star on horizon
Lightning and rain
Black winds and thunder
The skyline is in flames

Written in the red mist
The sign of the one
Who rides deaths cold wind
And walks disguised among

All you vagrant souls
Of profane disbeliefs

I det förgångnas skuggor insvept vilar skogen i obskyr majestät
Likt Järnskogens lövsalar höljda i svart kläds den ock i dystra färger
Evig död i nattsvärta bunden, här droppar vårt blod från gran
I oändliga svarta floder - nattens blod; hedniska tårar

Det rasslar och tasslar<

Stigen hit är förlorad
Avgrunden synes oändlig

Blev strömmen för strid
Att kämpa emot
Blev strömmen så strid
Att vårt blod sköljdes bort

Döden omfamnar
Den som tiden glömde
Döden lever
Där intet annat är

I likgiltighet vi vandra
I värdelös stolth