Korpen blickar över morgonens hav,
Fäller sina vingar ut.
Låter vinden fylla hans själ,
Torkar den kalla nattan väck.

Delling i öst, stjärnor i väst...

Korpen lyfter mot gryningens port,
Sveper över skogarnas djup.
Blickar ned mot midgårds mark,
Ty gryning är

Grå moln täcker skyn
Mitt väsen fylls av längtan

Himlen öppnar sig åter
Över min mörka glänta

Det svala regnet faller
På min förgångna kropp
Sipprar ned I mitt inre
Förlöser kyla späder blod

Kylan föder minnen
Om blod, död och ära
Regnet föder drömma

Grå moln täcker skyn,
mitt väsen fylls av längtan

Himlen öppnar sig åter
över min mörka glänta

Det svala regnet faller
på min förgångna kropp,
sipprar ned i mitt inre,
förlöser kyla späder blod.

Kylan föder minnen
om blod, död och ära.
Regnet föder d

Svaren är få
Vid trummans slag
Skall ditt sinne gå

Sök i ovan
Sök i nedan
Sök i världarna nio

Styr med Reid i för
Kalla på Rådarna
Svar skall du finna där

Res smidigt och snabbt
Ty tiden är knapp
Trummans slag ger dig kraft

Stigna i blodets timma
vi grepo våra svärd
uppväckta ur bergets sal
vi drogo åter ut

I eoner har vi legat i slummer
för att än en gång slå följe
i vår svarta hord

För att än en gång höja våran bägare
för att rida vår väg över djupen

I eoner har vi väntat

stigna i blodets timma
vi grepo vara svard
uppvackta ur bergets sal
vi drogo ater ut

i eoner har vi legat i slummer
for att an en gang sla folje
i var svarta hord

for att an en gang hoja varan bagare
for att rida var vag over djupen

i eoner har vi vantat

gra moln tacker skyn,
mitt vasen fylls av langtan

himlen oppnar sig ater
over min morka glanta

det svala regnet faller
pa min forgangna kropp,
sipprar ned i mitt inre,
forloser kyla spader blod.

kylan foder minnen
om blod, dod och ara.
regnet foder d

Under en blodröd himmel
på ett berg bortom skog,
spejar höken över vidderna
vaksamt och stilla.

Trummor hörs i fjärran
som ekon av en förgången tid,
då elden härjade i skogar och hem,
då ljuset förpestade vårat liv

Fågelsången har tystnat,
bäcken står näst

under en blodrod himmel
pa ett berg bortom skog,
spejar hoken over vidderna
vaksamt och stilla.

trummor hors i fjarran
som ekon av en forgangen tid,
da elden harjade i skogar och hem,
da ljuset forpestade varat liv

fagelsangen har tystnat,
backen star nast

Ovan månljusa tallkronors rand
Ur stjärnbeströdda djup
I natt rider döden, på sin järnskodda best

Som ett svart moln I flykt
Följer hans vingade hov
De som bådar om ett slut
Sveper moltyst fram

Spränger fram genom den kalla natten
Malströmmar kring hovarnas st

Smärtan tär själen, en tystnadens tår faller,
mot sorgedränkt jord, den svartaste mull.

Den tunga svärta som blindar min syn,
darrandes på knä, världen faller skata ned.

Mina händer fylls, med livets vatten,
detta varma flöde, jag går stilla hän.

Släpper mitt svaga

En fallen drott i hednaland,
en son av det kalla norden.
Dräpt av spjutets kalla kraft,
en skugga i stridens storm.

Horn sjunger samman i vinden,
sorgesånger och minnen kväds,
binds samman vid eldens värme,
vävs in i folkets hjärtan.

Dödens skepp nu seglar för

Thunderstorms roar
In the midnight sky
Like echoes from the past
A silent rain falls from above
As my tears roll down the eye
I remember a time
Not far from now
When all was calm and peace
Then came the storm,
That burning storm
And swept it all away

Tronar på bädd så röd
dömd att evigt vakta,
en gång luftens okrönte kung
nu fjättrad tills tid blir aska

Eld så ren, bränner köttet
tänder skiljer märg från ben

Sover glömskans
befriande sömn
men drömmar ger ej
honom vila
En strimma av rök,
svart s

Luften ligger tung och sval
skyn mörknar av tiden
tystnad råder över nejden
i salar av gran och tall

Solen kvävs och skymningen tar vid
nattaväsen stiger upp efter dagens vila
en del av allt som blivit glömt
träder åter fram ur dimman...

Viskningar hörs från t

Vek är min kropp nu,
tiden tynar mig till stoft.
Krumna äro mina leder,
ty fader tid tar mig bort.

Minnen bär jag från
svunna tider.
Då min röst var kall
som vargablick,
när död och pina gick
under min hand
vid min tron i skogens djup.

Jag ser löve

Don’t fear, heads up high
To live, you must die
Don’t crawl, stand your ground
True strength, will be found

Give me wisdom, my friend death
Crush the illusion, my friend death

Dull blades, rusty armor
Cowards licking the poison of the snake
Forgotten kings, lo

Det lider allt emot kvälls nu
och det är allt mörk svart natt snart
jag skulle allt dra till fjälls nu
men här i daln är det allt bra rart

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt
det är så trevsamt där folk bor
och i en dal är så skö

Tidenen av blod,
dagar av makt,
fädernas kall,
skriker i mina ådror.

Draget kallt stål,
sjunger i mina händer,
täjer forna dagar,
deras stora glans

Fäderna kall,
skriker i mina ådror

Med höjda nordbanér
genom särkastam,
banar blodig väg
i

Morgonen gryr över norden, detta genom blod ärvda hem
de tidiga timmarnas svalka med daggen som skyler marken
denna ljuva fädernesjord, som värmer mitt hjärta och stärker min själ...