Guldgrävarsången

En gång i fjärran väst
vid Stilla havets kust
jag fann mig själv en sommardag.
Mitt hjärta slog av lust,
och snart med mod
på strand jag stod.
Jag tänkte gräva guld,
bli rik och få betjänt,
men mina planer gick omkull
och jag fick ej en cent,
men aldrig förr mig bättre hänt.

Ty jag blev frälst, ja härligt frälst,
och jordens skatter får vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått,
för millioner, jag mår så gott.

Jag reste hit och dit
att söka guld och glans.
Jag strävade, allt med all flit
att vinna ärans krans.
Jag ville opp till högsta topp.
Jag tänkte ej uppå
att när min famn var full,
jag måste bort ifrån den gå
och lämna mitt jartull,
på denna jord och själv bli mull.

Ty jag blev frälst, ja härligt frälst,
och jordens skatter får vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått,
för millioner, jag mår så gott.

Att vinna ära här
det aktar jag ej stort.
Mitt namn i himlen skrivet är
och genom himlens port,
en gång jag går och kronan får.
Betyder minus här om kassan ej är full.
Att vara himelsk miljonär
är mera värt än gull,
ty banken där går ej omkull.

Ty jag blev frälst, ja härligt frälst,
och jordens skatter får vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått,
för millioner, jag mår så