Daudr

pa stormande vatten med brutna segel
far var trogna drake mot sitt eviga slut

en doendes stamma,
ett svagt blekt skimmer
ruvar stilla pa vagorna
badar om var dod
...daudr

ett dis av silver kring vart skepp
ett dodens tecken... dess andedrakt

ser draugen bland vagorna
hans sorgefyllda kval
att alltid i stormen segla
i sin ensliga grav
...daudr

kolden gnager i margen
bedovar kropp och sinne.
stiger stilla fran varlden,
fran mitt kottsliga skrov.

i klorna pa korpen blickar jag ned
lamnar allt han, for att aldrig se mer

pa svarta vingar buren...
mot asgard det bar,
till de stupades sal
och odens har...